Ojojoj, länge sedan jag skrev ett normalt inlägg utan deppresiva inslag. Idag har jag riktigt mycket att göra faktist, som dom senaste månaderna typ.

 

 

Idag så ska jag städa hela rummet, bädda extrasängen, hjälpa Linnéa med sin uppsats, gå och mata katterna hos min far, lämna över en av katterna till bästa Jazmina, ta med en hem till mamma, hämta massor av kläder hos pappa, gå och hälsa på honom på sjukan och sedan vid 10 så kommer Chris hit OCH innan det måste jag varit social med Eva och Danne som kommer hit på besök..

 

Holy fuck! Inte så stor idé att blogga nu. Ska nog börja med att sätta på mig kläder och be. Sorry if i dissapoint ya, men ska lägga upp lite bilder iallafall. (på mig)

 

 

Allting som jag har byggt upp har rivits ner. Allt jag kämpat för och lagt hela mitt hjärta i är borta. Bara sådär. Man kan tycka att jag kämpar för fel grejer. Men jag kämpar för det som är viktigt. Familjen, vännerna, kärleken. 

Men dethär systemet har svikit mig, gjort mig stängd. Så jag inte längre kan öppna mig och lita på någon. Jag vill kunna. Men alla har två sidor och skenet bedrar. Mitt hjärta är TRASIGT, och har varit det längre, och kommer inte lagas till jag har någon vid min sida som jag kan lita på och som jag kan lägga över all min kärlek på. Den kärlek som är kvar som jag endast bär innom mig som kämpar för att komma ut. 

Jag älskar Allah, ofcourse, och jag litar på Honom att han har planerat något bra. Men jag har fortfarande ont. Min verklighet faller ner, allt förändras. Familjen kommer splittras (Ya Rabi hoppas inte) , mitt "kärleksliv" gör mig bara sårad eftersom att det inte finns någon jag älskar som vill lägga ner tid på att få tillbaka min tillit. Vännerna är BACKSTABBERS nästan hela bunten. Klart inte alla men många. 

 

Vet inte vad jag ska göra. Vill inte ha det såhär, vill inte må så. Jag kommer bara be 5 gånger om dag och göra allt som Allah har sagt till oss att göra och sedan Inshalla så kommer han hjälpa mig. Men just inatt så blir det svårt.

 

This life is not easy. But it is not supposed to be easy. This world is a test. A hard test. Full with heartbreaks and evil. You lose friends, you gain friends. You love with all your heart and then it falls into pieces. But it was all planned. Your struggles was planned for you. So you can not give up. If you give up, the evil wins. If you keep on trying, keep on living inshallah you will get your reward after this earth.

 

This world is not what is seems like. Everything you see does exist but that does not mean that what you cant see doesnt exist. If you belive that then you only have one eye open and the other is closed.
Open both! Believe in things in the unseen. Dare to belive that this world isnt just here of an accident. How could that be? That we humans are so intelligent, the trees so beautifull and the water so perfectly blue. Can that be an accident? No, Someone must have created it this way.

 

I can now say that I am a proud muslim. I belive in Allah (swt) and in prophet Muhammad (pbuh) and Jesus, Moses, all of the prophets Allah has sent to earth. I belive in the unseen, in jin and angels. I belive in the Holy Writings. And I am going to do everything that i can to change my way of living.

 

May Allah be pleased with me.