Allting som jag har byggt upp har rivits ner. Allt jag kämpat för och lagt hela mitt hjärta i är borta. Bara sådär. Man kan tycka att jag kämpar för fel grejer. Men jag kämpar för det som är viktigt. Familjen, vännerna, kärleken. 

Men dethär systemet har svikit mig, gjort mig stängd. Så jag inte längre kan öppna mig och lita på någon. Jag vill kunna. Men alla har två sidor och skenet bedrar. Mitt hjärta är TRASIGT, och har varit det längre, och kommer inte lagas till jag har någon vid min sida som jag kan lita på och som jag kan lägga över all min kärlek på. Den kärlek som är kvar som jag endast bär innom mig som kämpar för att komma ut. 

Jag älskar Allah, ofcourse, och jag litar på Honom att han har planerat något bra. Men jag har fortfarande ont. Min verklighet faller ner, allt förändras. Familjen kommer splittras (Ya Rabi hoppas inte) , mitt "kärleksliv" gör mig bara sårad eftersom att det inte finns någon jag älskar som vill lägga ner tid på att få tillbaka min tillit. Vännerna är BACKSTABBERS nästan hela bunten. Klart inte alla men många. 

 

Vet inte vad jag ska göra. Vill inte ha det såhär, vill inte må så. Jag kommer bara be 5 gånger om dag och göra allt som Allah har sagt till oss att göra och sedan Inshalla så kommer han hjälpa mig. Men just inatt så blir det svårt.