Tjenare, har inte haft tidtill att blogga men nu sitter jag ensam i skolan och inte gör ett shit så kan skriva lite. Lovet har varit fuckat. HELT fuckat! . De har varit jag o Eve som chillat tsm med olika människor. Men det har varit soft iaf. Fast folk har börjat snacka, mycket. Kom till skolan och det första jag hör är "Jag har hört grejer om dig". Men jag orkar inte bry mig för folk har snackat om mig i massor jävla år. Är mitt liv så intressant?

 

Jag måste börja sköta mig igen. På riktigt och ALDRIG falla tillbaka på samma spår men det är svårt. Det finns folk jag bryr mig om mycket men som jag tror skulle bli awkward att softa med helt nyktra. Och det är ett problem. 

 

Känns som det inte finns så mycket mening längre. Tillexempel idag kom jag till skolan, utan morgoncigg och utan att äta frukost. Alla är kalla och tysta runt mig. Jag har inte heller sovit alls i natt för att folk saknar RESPEKT. For real.

Och jag vill bara fucka ur. Supa, röka, knarka, dansa (haha), osv. Om ingen bryr sig om mig så varför skulle jag bry mig om mig själv? 

Jag vet att Allah bryr sig och ser över mig men det känns som jag redan har gjort Honom besviken. Och jag är sådan att om jag klantat till det med en person så rymmer jag. Jag skiter i allt för att jag inte orkar ta itu med att stå framför hen och säga "I fucked it up". 

 

 

Abow va deppit det låter när jag skriver men jag är INTE olycklig. Jag har typ ont i hjärtat eller något. Saker känns bara jobbiga... "vännerna", grabbarna, familjen, allt. 

 

 YehYehYeh. Jag e röksugen. Fuck all. Puss hej.